Förutsättningar och slutresultat
0April 11th, 2011 | 09:53 pm
Jag byggde för något halvår sedan en rattrigg. En rattrigg är en konstruktion ämnad för bilsimulatorspelande av lite mer seriös art. Ett skönt mellanting mellan att sitta med handkontroll i soffan och att bo i garaget fyra månader om året för att köra tre timmar innan växellådan rasar.
Hur som helst. Detta inlägg ska inte handla så mycket om rattriggen som sådan, utan mer om sättet den byggdes på och varför jag i slutänden sålde den. Det hela började egentligen med att Gran Turismo 5 började närma sig och till det var jag tvungen att ha en vettig plats för ratt, pedaler, Playstation och TV. Konstruktionen av rattriggen påbörjades. Jag funderade och klurade på hur man på bästa möjliga sätt skulle få en solid konstruktion med så mycket bil-känsla som möjligt.
Det hela slutade med det här

Jag hade kul i den. Förbannat kul. Men när den initiala förälskelsen började lägga sig såg jag riggen för vad den var och inte för vad den innebar. Jag hade svikit mina ideal.
Någonstans mellan konceptet i mitt huvud och slutprodukten hade jag helt glömt hur jag vill bygga saker. Jag vill bygga med finess. Med stil. Med klurighet. Konstruktionen ska inte bara göra sitt jobb, den ska överraska och vara en aha-grej. Det låter skitfånigt, men det är sånt som really gets me going.
Mitt misstag var att sätta förutsättningarna istället för slutresultatet i första rummet. Jag byggde inte för att uppnå ett specifikt resultat, jag byggde utifrån de förutsättningar som fanns och istället för att lösa alla problem det skulle innebära att nå önskat resultat byggde jag via första bästa genväg – brute force. Därför såldes riggen och klurandet på hur en smart rattrigg ska konstrueras har påbörjats. För jag vill inte bara ha roligt i min rattrigg, jag vill vara stolt över vad jag åstadkommit när jag sitter och tittar på den också.
So what’s in this for you? Antagligen inte mycket, förutom att det mesta blir bättre om man lägger ner lite extra energi, eftertanke och framförallt stolthet i det man gör.
PS. Den här bloggen är inte hälfen så rolig som Pipers Hill-bloggen. DS.



